Morgonens skratt bjöd Selma på eller så var det Vilmer. Jag satt och fikade när Selma låg på filten och fick sällskap av Vilmer och råttan. Då började hon att skratta högt och jollra på, vad dom två sa har jag ingen aning om men roligt var det och jag blev nästan lite avundsjuk... (När jag tog fram kameran för att föreviga ögonblicket så låtsades dom som ingenting).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar