Det blir ju mycket sagt om Vilmer och Selma... Och den lilla vovven har ju ibland varit lite skeptisk men nu är han så otroligt snäll och visar tålamod med den lilla fröken. Men jo till det som jag tycker är värt att blogga om:
Jag sitter som vanligt (ja på morgonen) och dricker kaffe och läser tidningen. Selma leker på golvet och börjar krypa ut mot hallen. Jag har ju fortfarande lite koll på henne, hör henne prata med golvmattan. Vilmer är också i hallen, men kommer till mig och försöker få uppmärksamhet (inte det vanliga lekmedmiggnället), han tittar ut mot Selma.. Så jag gör det jag med och det lilla bustrollet står då upp mot sin bilbarnstol. Inte så lämpligt.
Så, var Vilmers agerande en slump eller? Jag väljer att tro att vi har en klok hund - kanske som hunden Turbo (om ni minns honom?).

2 kommentarer:
Jag älskar att du börjat blogga så flitigt. Kan det vara din nya snygga mobils förtjänst mån tro ;)Jätte kul iaf för oss häruppe som får en bra inblick hur Selmis med vovve och päron lever och har det. Kram!
Man blir ju som dom man umgås med. Vilmer är en kloker och uppenbarligen visar ju även Selma en viss talang! Allt tack vara dom fina föräldrarna!
Skicka en kommentar